Barn cirkus djur??

Läser på aftonbladet om att Rädda barnen anser att nanny programmen inte är bra för barnen.

Jag tycker att man ser inte konsekvenserna med att låta sin familj medverka i ett sådant program som Sos. Vare sig barn eller vuxna kan vara speciellt snälla mot andra när man aviker från det "normala" och att "hänga" ut sin familj i tv hör ju inte till vanligheterna i sverige. Hur blir det för dom barnen som syns på tv där det inte funkar hemma?? Får dom då höra i skolan hur "konstiga" som är eller liknande. Jag kommer ihåg från när jag gick i skolan hur det funkade, avvek man från normen så var man konstig och det var man inte sen att berätta.

Inte tror jag att det är barnen som ber om att få vara med i dessa program utan det är ju föräldrarna som har tappat kontrollen som söker till dessa program. Så själva grejen att vara med i tv tycker jag man borde undvika speciellt i dessa sammanhang. Även om man frågar ett barn om det är ok, kan det vara svårt för ett barn att avgöra vad konsekvenserna blir. Det kan lätt bli så att ett barn tänker, shit vi ska få vara med på tv coolt, när det troligen inte uppfattas som coolt när det sänds.

Däremot när det gäller barnuppfostran så tycker jag att föräldrar idag inte vågar vara just föräldrar. Man ger barn alldeles för mycket utrymme att bestämma själva hur dom vill ha sin tillvaro. Min dotter talar om för mig dagligen hur hennes kompisars föräldrar är och vad dom får göra. Jag brukar svara grattis till dom men här hemma bestämmer jag och här hemma beter vi oss inte så. Jag ger mina barn konsekvenser när dom inte gör som dom blir tillsagda. Självklart tar jag aldrig till våld men dom får gå in på sina rum och sitta där när dom uppfört sig illa. Om mina barn tycker jag är en elak mamma så tar jag inte åt mig om jag vet att jag har rätt, men det händer att även jag har fel och då är jag den första att be om ursäkt till mina barn. För även om jag är förälder så ska jag fortfarande behandla mina barn som jag själv vill bli behandlad.

Något som är väldigt viktigt enligt mig när det gäller barn är att båda föräldrarna har samma linjer då det gäller just uppfostran, regler och konsekvenser. Så att man slipper höra att den andra föräldern är bättre än den andra för det är ett väldigt irriterande moment.

Under en period kunde inte barnens pappa och jag prata med varandra och det var superjobbigt för barnen. För vi var absolut inte överens om hur det skulle vara, så barnen bytte regler så fort dom bytte vecka. Det var svårt för barnen att hålla reda på vad som gällde hos mamma och pappa. Nu är det 1 år sedan vi blev vänner igen och började se till att barnen hade samma regler här som där. Vilken skillnad det är, händer nästintill aldrig att barnen säger att den andra föräldern är snällare.

Jag tycker att kommunen ska tillhanda hålla sådan tjänster där man kan få hjälp med jobbiga situationer utan att vara rädd att helt plötsligt ha sociala springande hemma. Det är nog därför inte många familjer söker hjälp för att dom just är rädda för att dom kanske ska förlora sina barn.

Emma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0