Babes on tour or on the run!

När jag var ute och gick med mina hundar, i gympa brallor och håret uppsatt i tofs, så stannade det en bil. Och killen veva ner rutan.


-  Fina hundar du har.
-  Ja.
-  Vilken ålder?
-  4 o 2
-  Ok, fina. Men det är du med.
-  Hm , nu börjar jag undra, en mördare, ser mig omkring. En snuskgubbe?
-  Va heter du? Jag heter Gunnar.
-  Hm , igen. Varför undrar du?
-  Tycker du är snygg, vill bjuda på kaffe någon dag.
-   Nä, nu börjar tankarna fara, vet jag vem d här e?
-  Du är jätte snygg,  ser skit bra ut.
-  Nä, nu tyckte jag det räckte så jag sa: du , tyvärr inte . Du vet,  vi känner inte varandra.
-  Nej, vänta lite jag ska bara hämta min pojke på dagis där framme.
-  Nej, tack. Jag måste gå.
-  Ok, hoppas vi ses någongång, snygg är du.


Ok, detta är inte första gången jag blir uppraggad när jag är ute. En av dom andra gångerna skulle jag till affären. Men han var gående så honom höll jag inte på att bli av med. Den gången hade jag också på mig gympa brallor och håret i tofs.


Nu vet jag , jag kanske ska gå på krogen i gympa brallor och tofs, då kanske jag får något ragg. Vad tror ni?


Jag vet att detta låter väldigt självsäkert men det är faktiskt sant. Men inte kul alla gånger.
//Bettan