Behandla andra som du själv vill bli behandlad

Igår gick jag hem till Emma, vi hade ett långt samtal. Ibland är det så att man måste lyssna på sig själv för att orka med sig själv och andra. I vissa situationer måste man bara tänka på sig själv. Hur mår jag nu när det är så här? Orkar jag med den här situationen? Ska jag leva med att någon/några alltid säger ; Du som alltid är glad du kan. Men det är klart jag kan men måste man alltid vara glad jämt?
  Jag har oxå känslor som gör att jag blir ledsen och förbannad men när man visar dom blir folk runt omkring oroliga och undrar; vad händer? Varför gör hon så här, hon som alltid är glad? Men jag behöver inte alltid vara glad för att ni ska tycka om mig, jag är den jag är fast jag oxå kan vara ledsen ibland och bli sårad.

Alla har vi motgångar här i livet men varför ska dom gå ut över andra, ta tag i dig själv och se om det blir bättre ,om inte så kan man inte skylla saker på andra när just jag/du mår dåligt. Om någon mår dåligt så "lägg" inte det på någon annan utan försök att hitta i dig själv vad det är som gör att du mår dåligt.
Igår pratade vi om 10 saker.  Då sa jag börja räkna bort dom. Ok, vi tog tag i en sak, då var det nio kvar. När jag gick så var vi iallafall några steg neråt och det är så man får göra ta en sak i taget och räkna neråt , ta bort en dålig sak varje dag, sen är du snart nere på noll och då har du vunnit över dig själv...För när man mår dåligt då dyker ofta flera dåliga saker upp som legat och grott, så för att komma till sans med allt så börjde vi räkna neråt..

Alla har vi våra skellett i garderoben mer eller mindre. Och om jag nu har gjort något varför ska andra runt omkring springa och prata om det? Det finns något som jag hatar här i världen och det är när folk ljuger om mig/andra, folk får gärna prata om mig/andra men ljug inte för sanningen kommer alltid fram i slut änden. Och vad har man vunnit då? Antagligen har man förlorat en vän, en kompis eller kanske sin partner. Är det värt att ljuga , nej, att undan hålla sanningen kan var en sak för att inte såra någon jätte djupt men det kommer ju oxå fram till slut, så innan man börjar ljuga eller undanhålla sanningen, säg som det är istället. Visst kan man bli sårad men det är väl bättre och vara sårad för stunden än osams för livet?

Man behöver inte älska alla människor men man måste faktiskt respektera folk för det dom gör/är....

//Bettan

Kommentarer
Postat av: Emma Damm

okej :-) jag gör det! kram

2009-01-18 @ 12:02:17
URL: http://emmadamm.blogg.se/
Postat av: Frasse

Det vore klart enklare o börja på botten me o alltid va sur o otrevlig, då skulle man få positiv feedback för allt man gör. Men när man börjar som en glad, eller på vilket sätt bra som helst, då får man akta sig för o dippa. Orättvist är det, men vems liv är i slutändan mest harmoniskt? Dippa när du vill, de e din rättighet o bara för andra o acceptera.=)

2009-01-18 @ 12:45:26
URL: http://frasse.blogg.se/
Postat av: Mona

Bettan, nu är du så där vis igen ;-) Och jag är helt på din bana, du behöver inte alls älska alla men älskar du - älska hela!



Älskar du inte, lyssna, lär, acceptera och gå vidare om du behöver!



Allt i stunden, för evigt!

Postat av: Nemo

Kan hålla med dig Frasse.

Dom glada och positiva personerna får mycket skit när dom helt plötsligt själva råkar ha en dipp eller svacka.

"Vadå, är DU ledsen och nere?"

Snacka om att man då är trångsynt och inte ser speciellt långt.

Du kanske har rätt, är man alltid deppig så kanske man förvånar mer när man får fram ett leende. :)

2009-01-18 @ 14:35:07
Postat av: Bettan

Jag känner att vi är omringade av vänner här kommer en stor Kram till er alla:)

2009-01-18 @ 16:14:41
URL: http://babesontour.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0