Babes on tour or on the run!

Jag vet inte var jag ska börja när det gäller dig.. Jag vet ju inte längre vad som är sanning eller lögn..

Om det är så som du säger att ni kommit fram till nu precis efter att vi gjort slut och slutat träffas att ni ska försöka igen är det väl en sak.. Men att du inte är ärlig om det förstår jag faktiskte inte.. Att  hon inte hade en aning om att jag funnits i ditt liv sen den 9 december det tycker jag oxå är helt faschinerande.. Brukar man inte säga att man träffar någon om det är så att man har brutit med sitt ex?? Vi träffades iaf fram till den 27 maj...

Du talade aldrig om att du fortfarande var gift utan fick mig att tro att ni separerade i augusti 2008, du berättade att du hade fått ta över huset och hon hade flyttat till en lägenhet.. Du berättade att ni hade en bra relation och att du tog barnen varje helg då du åkte hem från sthlm.. Jag trodde på dig fullt ut, fast det fanns flera av min vänner inklusive bloggläsare här som var skeptisk till om du faktiskt var singel.. Jag frågade dig när vi låg i sängen efter att ha bestämt att fortsätta träffas i januari om det fanns någon annan för jag ville inte dela dig, då sa du att det fanns absolut ingen annan bara jag... Du såg mig i ögonen och sen kysste du mig... Hur bra lögnare kan man vara??

Vi har ju pratat i telefonen när du varit hemma men när jag tänker efter har du aldrig ringt mig när du varit i huset bara när du varit på stående fot... Är det inte konstigt?? Har hon alltid varit hemma då?? Förstår du att jag funderar?  Förstår du att jag går igenom varenda sekvens med dig för att se vad jag missade...

När vi hade den där natten som var så hemsk/underbar och vi skulle försöka sluta träffas var det ju för att du skulle flytta tillbaka till katrineholm, eller var det kanske så att du insåg att du skulle flytta ihop med henne igen.. Du talade om att du aldrig hade känt så här för någon att du var så kär i mig.. Var det bara rena lögner?? Du låg i min säng och grät för att du inte ville skiljas från mig.. Du har skickat så många mess till mig och förklarat din kärlek.. Var har hon varit då på jobbet eller??

Sen har vi då insidenten på grönan igår.... Du verkar tro att jag njöt av att komma fram till dig, du ska veta att jag gjorde det per automatik.. Jag har aldrig varit så ledsen och skakat så mycket.. Mina ben bar mig knappt ifrån dig, jag höll på att rasa ihop.. Det var sådan tur att Bettan var med och kunde ta tag i mig och säga vi fixar det här bara gå... Det var hon som talade om för mig att jag fick gråta massor men att barnen inte skulle se det.. För du förstår jag var där och firade min dotter som fyllde 13 år.. Förstår hur jag fick kämpa med min ilska och min sorg.. jag skickade mess till dig och du stängde av din telefon..

I natt kommer messen från dig.. Där du säger att jag uppnått mitt mål eftersom hon ska flytta nu för hon är så besviken på dig och litar inte på dig längre.. Du försökte ge mig dåligt samvete för att jag såg er.. Det du din dumma jävel inte fattar är, hur det känns att se mannen man älskar som påstår sig ha samma känslor tillbaka, tillsammans med sin fru.. Jag höll bokstavligen på att rasa när jag såg dig... Det du gjorde var att förlita dig på att jag skulle vara snäll nog att hålla käften och min väg eller hur??

Du skriver till mig att dina känslor har du aldrig ljugit om och att du tänker på mig varje dag.. Men ändå har du flyttat ihop med henne igen varför frågar man sig.. Jo det svaret ansåg du som uppenbart, för jag borde ju förstå att det var för barnens skull och att du inte hade råd att behålla huset själv.. Jag ramlade baklänges när jag läste det, hur kan man vara så kall.. Vet hon om att du känner så?? Att det är mer bekvämlighet än kärlek som gör att ni är tillsammans igen?? För om det nu är slut kommer du troligen tacka mig om ett par år för att du slapp ett kärlekslöst förhållande.. Dessutom kommer nog hon att tacka mig för att hon slapp en lögnhals till man.. För jag tror hon är en fantastisk kvinna som förtjänar så mycket mer än just dig... Hon har ju till och med bett dig att tacka mig för att jag kom fram..

Du hade svårt att förstå hur jag kunde gå fram så jag frågade dig om det hade varit annorlunda vad hade du gjort??

Vet inte, men det hade varit bättre att du skickat någon som hade klappat till mig än låta min barn lida... Ehh är det mitt fel till att börja med att du har ljugit?? Skulle inte tro det faktiskt....
Sen så är det väl ändå så att jag vet inte var du bor, jag vet inte va du heter i efternamn jag vet inte ens din födelsedag så hur fan skulle jag kunna skicka någon till dig?? För du har slingrat dig ur alla frågor så himla smidigt varje gång, för frågat har jag...

Jag älskade dig eller snarare jag älskar dig fortfarande och du har satt hela min värld åt helvete.. Du var den där fina killen jag kunde tänka på som hade vänt upp och ner på hela mitt liv på bara 5 månader.. Kärleken till dig kunde jag verkligen prata ömt om.. Jag kan fortfarande säga att jag känner så men jag inser att jag blivit så grundlurad av dig.. Du har tagit hela min självkänsla och kört den i botten..

Jag har skrivit så mycket om min kärlek till dig, lagt ut alla mina känslor om dig, till dig.. Du har haft all möjlighet att läsa om den.. Du måste verkligen gottat dig i att ha 2 fantastiska kvinnor som velat ha dig..

Om nu hon hade försvunnit varför har du inte tagit upp telefonen och ringt mig, var jag inte värd det samtalet.. Var jag inte värd en förklaring åtminstonde via telefon istället för mess??


Hur kunde du göra så här mot mig??

Emma