Om du fortfarande...
Du kommer inte må bättre av att göra det..
Det kommer säkert komma gånger då jag kommer nämna honom och jag vill inte behöva tänka att det sårar dig..
Igår fick jag dåligt samvete för att jag skrev om honom i ett positivt sammanhang, och det ska jag inte behöva ha då det här är min ventilationskanal och min blogg.. Här skriver jag om det som är viktigt för mig och vad jag känner att jag vill dryfta om..
Om du känner att du behöver få säga ngt mer till mig eller skriva ngt till mig är du mer än välkommen att göra det, annars tycker jag att du raderar mitt nummer och den här adressen och så anser vi oss klara med varandra..
Jag hoppas du förstår vad jag menar, men jag orkar inte gå och fundera på om det jag skriver får dig att må dåligt eller att du ska missförstå ngt så att det ska bli en massa grejer av det. Jag mår inte speciellt bra och känner att jag orkar inte bråka eller liknande..
Ta hand om dig och barnen!!
Emma
Ja du Emma...
Du är inte ensam i berg & dalbanan... Nu är de jag som gråter... O gråter o gråter.... Tårarana vill inte sluta rinna... Vad fasen gör man när de känns som att hjärtat ska krackelera... Just nu sitter jag här o hulkar... O vet inte var jag ska ta vägen....
"Älskar bilden av dig...Du är så söt med dina mjuka kinder o varma leende...Första gången jag såg dig föll jag pladask... O jag fattade inte vad du såg i mig...Som ville träffa mig igen"
De skrev han i ett mail idag... Att han saknade mig o hoppade att jag mådde bra... JAg klarar inte av sådan saker från honom...
JAg älskar honom o jag vet inte hur jag ska komma över detta... JAg fattar de inte?? Hur ska jag kunna älska nån annan om jag känner detta för honom...? Kommer jag älska nån annan någonsin eller kommer alltid bilden av honom ligga där som ett hinder...?
Om han då kunde visa sig vara känslokall o elak...Eller att han valt att gå vidare med nån annan... Då skulle de vara så mkt enklare...För då skulle han ju bara bevisa att de jag känner är helt upp åt väggarna...
Tycker jag om att plåga mig själv...?? JAg vet inte... Jag har inte valt att känna detta...JAg önskar över allt annat att de ska gå över... Att jag kunde vakna upp o känna att nu har de gått över...Men de fungerar inte så... De kommer bara tillbaka...Om jag inte hör ett ord från honom på 1 år...O han dyker upp?? Vad kommer då att hända med mig...?Kommer mina ben att vara gele o mitt inre som sockerdricka...? Vet du...jag tror att han alltid kommer att ha den effekten på mig.... De är de som gör de så svårt...För jag vet att denna gamla gubbe =) Alltid kommer att påverka mitt hjärta...
Så nu fick jag gråta o beklaga mig...Lite... Törs inte skriva detta i bloggen ...För mina 2 kära väninnor som läser den blir så ledsen ... Så då får jag skriva de här i stället...
Kramis på dig min vän
Då min underbara vän svarar jag dig här istället..
Usch va jobbigt att höra att du mår så fruktansvärt dåligt igen, att såren hela tiden rivs upp..
Han förstår verkligen inte vad han gör med dig, det han gör av välvilja blir ju istället katastrof för dig.. Tyvärr så kommer han nog aldrig förstå din sorg i det här, för han klarar ju att hantera detta på ett annat sätt..
Önskar verkligen att jag kunde komma över till dig, sitta med dig i soffan och bara prata.. Tror att vi båda skulle behöva det..
Vill ju att du ska vara glad!!!! För så fort du skriver ngt som är positivt så blir jag glad!! Du är ju en av dom som jag verkligen kan "prata" med om allt det här!!
Så hur gör vi det här nu?? Hur bygger vi upp oss själva igen?? Något jävla sätt måste ju finnas!!
Kramis
