Min son!
När jag är ledig från jobbet så går jag alltid upp med min son, jag vet att han är stor nog att klara sig själv, men nu gör jag det iaf, fast det är många som undrar varför. Det som är härligt det är ju att vi varje morgon får den här stunden tillsammans, fast det inte blir mycket prat. Det känns som tiden rusar iväg och snart flyttar han väl också hemmifrån. Tanken av det får mig att rysa och känna tårarna bränna bakom ögonen, ungefär som det gör varje gång jag tänker på min dotter som flyttat.
Hösten, vatten och vinden, jag känner hur du pussar mig på kinden.
En vante så blött, en stövel full av vatten och vinden i ditt hår,
allt känns som det var i går.
Men liten blir stor och växer fort ur sina skor.
Inga vantar , inga stövlar men vinden smeker fortfarande ditt hår.
//Bettan
Hösten, vatten och vinden, jag känner hur du pussar mig på kinden.
En vante så blött, en stövel full av vatten och vinden i ditt hår,
allt känns som det var i går.
Men liten blir stor och växer fort ur sina skor.
Inga vantar , inga stövlar men vinden smeker fortfarande ditt hår.
//Bettan
Kommentarer
Trackback
