Vaknar med tankar...
.. som på ngt sätt befinner sig 55 mil bort.. Tittar på klockan och ser att jag sovit i 7 timmar i sträck utan att vakna en enda gång, första gången på väldigt länge som jag verkligen kan säga att jag sovit skönt..
Väckte barnen, kröp ner hos sonen och pussade honom till han kiknade av skratt.. Sen ska jag gå över till dotter är en halvmeter från hennes säng när hon skriker lääääääggg aaaaaaavv... Herregud vilket humör... Så säger sonen mamma snälla kittla mig.. Så jag kryper ner bredvid honom och kittlar honom så han skriker av skratt.. Den stora frågan är vem som har den bästa mamman.. Det var tydligen han =)
Emma
Jag har testat...Många gånger...o än har jag ju inte fått kliva av...
Han har sagt till mig att jag om någon förtjänar att vara lycklig!! "Men vad fasen... Du kan ju göra mig lycklig...varför gör du inte de då???" Har mitt svar varit... Han ser bara ledsen ut o säger att han inte själv förstår varför han inte klarar av de... Fler tårar....
Jag höll mig i från honom i 2 veckor!!! Sen fick jag ett sms... Som jag svarade på...Sen har de sakta gått över till telefonsamtal o nu har jag träffat honom... Faen.... JAg blir så less på mig själv... Jag vet ju att jag inte klarar av att vara med honom... Men samtidigt så klarar jag inte av att vara utan honom!!! Hur fasen gör man!!!
Frågar mig själv hur de kan komma sig att vi inte kan vara tillsammans..
Jag vet varför... Han stänger mig utanför när han själv mår dåligt... Jag känner när han sätter upp den där väggen mellan oss... O den gör mig galen... Den kommer upp när han känner press från mig...Som han säger... Press!!! Vi har kännt varandra i 1.5 år nu....O jag tycker aldrig jag tvingat honom till något han inte själv velat... Den press jag sätter är väl att jag visar honom vad jag känner.... O frågan är ju då vad är problemet med de...Man är ju inte tillsammans så lång tid utan att känna något...Inte jag i allafall...
