I natt får...
.. jag ett samtal av min mamma som gråter hysteriskt.. Min första reaktion är att nu har mormor gått bort... Paniken väller över mig.. Men så mellan gråten så säger hon att familjens kelgris Bamse "Basse", är inne hos veterinären för att göra sin sista resa.. Först kommer lättnaden över att det inte är mormor åh sen kommer sorgen över våran vita fluffiga lilla Basse.. Känner hur tårarna rinner ner för kinderna när mamma berättar att han blivit sämre under kvällen..
Jag var ju hos mamma i helgen och träffade honom, då hade han lite hosta.. Nu när dom kom in hade han vätska i lungorna och kring hjärtat.. Det fanns inget att göra, mamma ville inte att han skulle lida!
Basse blev hela 13 år åh han skänkte oss alla massa glädje :) Men mest av allt var han mammas Bebis , ja herregud den där hunden fick precis vad han ville, åh mest av allt kärlek..
Basse kom in i våra liv 2004, då jag hjälpte en gammal vän då han inte riktigt trivdes hemma.. Men han hatade att vara ensam, åh jag jobbade så det funkade inte i längden.. Han bodde hos mig i 3 veckor när mamma sa men vi kan ta honom ett tag här ute.. Åh där blev han kvar..
Han har varit med överallt.. För mamma har aldrig förmått sig att lämna honom mer än enstaka timmar.. Han hade alltid hundvakt..
Vi kommer alla att sakna honom enormt mycket, även hans fullständigt vidriga andedräkt!!
Vila i frid Basse..
