Jag känner...
.. mig känslomässigt utmattad efter den här karusellturen idag..
Från ingenstans tog det slut.. Från ingenstans kom svar som jag inte var beredd på.. Eller kanske var jag det, kanske har jag lekt lite struts.. Kanske har jag hoppats att jag har haft fel.. Att magkänslan varit galen...
Det började idag med att vi hade en "diskussion" om att vi ses så sällan.. Vi träffas varannan helg och har väl gjort det lite sen slutet av februari.. Visst en lunch mitt i veckan har det oxå varit... Men så får jag veta att han är nöjd med det här.. Han skickar mig mess om att det är så här det ska vara.. Jag känner verkligen hur allt stannar till.. Jag känner hur luften går ut och tänker jaha, men framtiden då??? Ja den var tydligen så här..
Då började den där känslan krypa fram igen, den som jag känt i magen men strutsat för.. Vem har jag varit för honom...
För mig har han varit han som fått hela magen att pirra.. Han som fått mig att le och vilja känna alla dessa starka fantastiska känslor som finns.. Han som jag pratat om med mina vänner, som jag presenterat för mina vänner.. Han som jag har hoppats ska bli ngt mer..
Men vad har jag varit?? Av alla gulliga mess och det han sagt när vi träffats så borde jag vara super speciell.. Men sen då?? Jag har aldrig träffat ngn av hans vänner.. Han har inte ens frågat mig om jag skulle vilja träffa dom..
Jag känner mig som en smutsig lite hemlighet.. Som ngn han skäms för.. Ja kanske är det så kanske gör han det..
Men iaf när jag blir arg och ifrågasätter det han säger så säger han bara att så är det och han hoppas vi kan vara vänner.. Han dumpar mig som en säck potatis och frågar om vi ska vara vänner.. Åh där står jag frågande, ledsen, förbannad och helt uttömd på känslor...
Sen kommer ett mess där det står att han hade velat se vart det här ledde. Då vänder han på det... Hade han sagt från början jag vill se vart det leder men jag vill ta det lite lugnt.. Då hade jag lyssnat..
Nu är han tyst.. Åh jag sitter med min sorg och saknad.. Åh den är enorm.. Jag överlever jag vet.. Jag har gjort det förr..
Men jag vill inte bara överleva, jag vill väl fan leva någon jävla gång oxå....
