Sitter med ett..
Funderar över året som gått.. Alla skratt och tårar man fällt...
Skulle vilja få saker på annan plats..
Önskar vissa saker gick att reparera.. Önskar vi kunde prata.. Önskar.. Önskar du var den som kunde säga kom så pratar vi.. Jag vågar faktiskt inte..
Kom att tänka på att nu är det nästan ett år sedan jag och Andreas gjorde "slut".. Om några månader är det ett år sedan jag fick reda på sanningen..
Tänk hur man förändras som människa och hur man lär sig hantera kärlekssorg..
När Andreas och gjorde slut i slutet på Maj, så mådde jag så dåligt eller rättare sagt flera månader innan... Skrev om alla tårar här.. Alla känslor under dom 6 månader vi träffades hamnade här.. Jag trodde att jag skulle dö.. Någon beskrev mig som en våt disktrasa.. Stämmer säkert...
Åh nu när det tagit slut med han den här så fäller jag inga tårar.. Jag fällde några i Fredags men inte sen dess.. Är det för att jag lärt mig hantera sorg eller betydde det inte så mycket som jag ville...
Ska nog ta mig till badet... Behöver det...
Läser de du skrivit... O tänker... "vilken underlig värld vi leveri" Du o jag vi kände inte varandra då...Men de du skrev slog an många strängar hos mig... Mitt liv var också en evig berg o dalbana... Fattar inte att man orkade...Jag avslutade mitt med B o gick vidare...Många tårar o en hel del förtvivlan...Men framförallt... Mkt jäklar anamma!!!!... Jag tror att vi båda lärt oss en hel del...
Jag har upptäckt en man som funnits i närheten...På ett nytt sätt... O jag är kär o galen... Jag vet...
O jag som trodde inte att jag skulle våga släppa in någon igen...O helt plötsligt är han bara in netslad... Han tog sig in i smyg!!! Den luringen....O glad är jag för de idag...Snart har de gått 6 månader..Jag är i chock...
Vet du vad jag tror...??Att du skyddar dig själv... Jag vet att du vill , men de han, Andreas, gjorde mot dig gör att du sätter upp en mur...Som är mkt svår att bryta sig igenom... De behövs en smygare för att ta sig runt din ringmur...Nån som har ork o tid o helt enkelt lur passar...
Man klarar inte av att bli krossad allt för många gånger... Man har svårt att plocka upp bitarna 1 gång... Att våga riskera att vara tvungen att göra de igen...De är inte lätt...
De krävs en hel del bevis från den kille som lyckas krångla in sig i ditt hjärta... Han kommer inte att ljuga sig in... (då har han ju snubblat redan vid första testet)... Neee...han måste vara den där ärliga, raka superduper killen... O den dagen, då kommer du inte att gråta.... Då kommer du att jubla...
Kram på dig gumman...
