Babes on tour or on the run!

... det den tiden av månaden..

Mitt humör sjönk som en gråsten... Nu förstod jag vad det berodde på.. Den här månaden har jag inte haft så där ont som förut.. Kanske ont 10 dagar av 28 istället för 17.. Så en klar förbättring, men känner mig helt sänkt...

Så akta er..

.. oväntat mess idag..

Ibland blir man väldigt förvånad.. Fast glad oxå kanske...

.. med kaffekoppen och nybakade scones och läser den här artikeln i DN Läs här .. Blev så illa berörd att jag tappade matlusten.. Satt tyst och läste för mig själv, kände nästan hur tårarna började rinna.. Men jag höll tillbaka.. Lägger ner tidningen och tittar på min kollega och så berättar jag för henne.. Ingen av oss kan förstå hur man kan behandla en annan människa så... Ingen av oss kan förstå hur svenska mynsigheter kan vara så lama...

Här behandlas en människa som om han inte vore lika mycket värd som du och jag.. Man kränker honom till den grad att han hamnar på psyket.. I 8 år har han varit sjuk och INGEN tar på sig ngt ansvar, utan alla hänvisar eller skyller på någon annan.

Det finns vittnen som stödjer Safets historia, det finns intyg av läkare som behandlat honom under flera år. Men ändå går försäkringskassan på uppgifter som inte stämmer. Som rasar ihop när man granskar dom.

Jag har själv mått dåligt på jobbet, själv känt mig kränkt. Men jag hade stöd av mina kollegor, jag hade ett stöd av min chef. Jag mådde dock fortfarande dåligt, men jag visste att jag inte var ensam. Jag kan bara tänka mig hur det skulle kännas om jag varit ensam som Safet!

Jag hoppas att Safet för upprättelse, att han får en möjlighet att bygga upp sitt liv igen. Får vara far till sina döttrar som han så gärna vill. För som det ser ut nu har han förlorat sin hustru och han kan inte vara en far till sina barn. Även hans förra hustru och barn är förlorare i det här dom har ju förlorat en viktig medlem i deras familj!

När det gäller den här Rune Andersson som äger Ljungby Maskin så hoppas jag att han ställs tillsvars. Visserligen minns han inte Safet enligt egen utsago men det förstår vi ju alla att han gör. Han ska inte få möjligheten att förstöra flera människors liv, han ska betala för det han gjort! Jag tycker dom ska stänga ljungby Maskin, stäng skiten sälj den till någon som vet hur man är en bra chef som låter människor ha ett värde!

.. maj 2000 föddes den mest underbara pojken i hela världen, för då föddes min son 3 minuter över 6 på morgonen efter ett 5 timmars värkarbete från första värk.. Åh ut kom han 54 cm lång och 4675 gram..  Min stora sorg är att jag imorgon inte får pussa på honom och krama honom och säga att han är mammas underbara pojke.. Han är hos sin pappa.. Men jag ska ringa.. Det kan jag lova.. 




Min förlossning startade med att jag vaknade i vecka 39+2 av en
jättevärk kl 1 på natten, tänkte att nu är det väl på gång om ett par
timmar så jag gick upp och satte mig framför tvn. När klockan är 1.30
tror jag att jag ska dö av smärta, går in och väcker killen som säger
att återkom när du verkligen har ont, kan säga att det dröjde inte
länge förrän han var på benen. Jävlas aldrig med en smärtpåverkad
gravid flodhäst... Ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma
in då min första förlossning tog 4:a timmar från första värk.
Vi hade dottern hemma och det var dags att ringa farmor eller mormor
som hade lovat att ta henne. Ingen svarar hos farmor eller mormor, men
eftersom jag är en organisatör av stora mått hade jag ju en lista med
20 personer som var villiga att hjälpa till. 19 av dessa personer kan
inte eftersom dom inte svarar, den person som svarar är Anna en av
mina absolut bästa vänner, men hon ber mig att hitta någon annan då
hennes Man legat inne på sjukhus och har hjärnhinneinflammation. Jag
började misströsta och tänkte att jag var värdelös som inte hade
förutsatt att 19 personer inte skulle ha svara i telefonen mitt i
natten, var va alla jäkla människor. När klockan är kvart över 2
ringer Anna tillbaks och säger vi tar henne så ni får åka in och föda
barn, underbara människor, ungefär vid kvart i 3 står vi utanför
hennes port eller rättare sagt jag ligger halv krälandes i bilen och
försöker undkomma värkarna men dom jävlarna förföljde mig.

När vi väl kommer till Sös är parkeringen där uppe full så min sambo
säger att vi tar parkeringen ner mot gamla saccska, okej tänker jag
han släpper väl mig här uppe så länge. Jo tjena det kan man ju tro men
så fel ja hade, han kör ner mig och sen tittar han på mig och säger
kom nu så vi kommer fram någon gång. Hade jag inte haft så jäkla ont
hade jag överfallit honom på plats, men jag var tvungen att
koncentrera mig på att gå upp för backen på Sös...

Väl inne på förlossningen så tackade jag högre makter så fort jag
hamnade i sängen, det var en gudagåva. Det första den galna
barnmorskan säger efter att hon undersökt mig är att jag ska upp och
gå för att påskynda fölossningsarbetet. Mitt svar var att om dom
skulle ha ur mig ur sängen fick dom slita mig därifrån. Dom mätte
värkarna och när jag kom in låg dom på 66 och efter en kvart låg dom
på 144, då tänkte jag att nu dör jag på riktigt...

Jag svettades och visst inte vart jag skulle ta vägen. Min sambo såg
hela tiden till att jag fick dricka ordentligt, varje gång jag såg det
där glaset så var det fullt, det blev liksom aldrig mindre. På nått
underligt sätt blev det just det jag fokuserade på hela tiden när jag
drack. Tänkte väl att jag hade fått en hjärnblödning eller nått.
Så till slut blir jag vannsinnig och frågar vad det är för jävla fel
på glaset som aldrig blir tomt. Stirrar på min sambo och säger kan du
aldrig göra nått rätt för fan.. Ligger alltså där och bara är helt
galen skriker och ser ut som en röd tomat (exets bild av mig) . Då
säger min stackars sambo att han ville bara se till att glaset var fullt
hela tiden. FÖRLÅT. BM tittar på och jag tänkte bara snälla låt mig
dö...

Där ligger en halvnaken flodhäst och skriker för att hon får
vattenglaset påfyllt hela tiden och bredvid står en giraff och ser
ledsen ut med vattenkannan i handen..

Efter det anser barnmorskan att jag borde pröva lustgas som
smärtlindring, åh gud vilken grej, jag älskade den från första stund.
Jag sög i mig den där satans luften så snabbt att jag trodde ett tag
att jag var på väg till himlen. Jag hör på avstånd någon ropa Emma
Emma, jag tittar upp och ser min sambo titta på mig med oroliga ögon ,
han säger till BM att hon har vaknat till nu och jag min drogade
flodhäst kläcker ur mig är vi klara nu? Ja hade varit borta i max 2
minuter men ingen hade tydligen märkt det först! Så skönt var det när
jag blev lugn. Så dom tog bort lustgasen då jag inte kunde hantera den
rätt.

Nu gjorde det bara mer och mer ont och jag skrek nått så jävligt att
BM säger helt plötsligt, nu får du nog tänka på att du skrämmer dom
andra tjejerna som ska föda barn. Jag tittade på henne som hon var
helt jävla galen, det är väl fan inte mitt fel att dom ligger där och
mår dåligt det fick dom ju skylla på sin karl precis som jag skyllde
på min...

När jag väl sen börjar krysta gick det av bara farten, helt plötsligt
är min lilla underbara kille ute 06:03 med navelsträngen 2 varv runt
halsen och min sambo fick springa ut med honom tillsammans med
personalen. Jag var så slut att jag hann inte ens reflektera över vad
som var fel. Efter ett par minuter kommer dom in med min "lilla" kille
som vägde 4675 gram och var 54 cm lång! Till saken hör att jag var på
tillväxt ultrljud varannan vecka eftersom jag var så stor, 7 dgr innan
förlossningen så vägde han enligt beräkningen 3700 gram men som sagt
det måste ju varit den där Big Macen sin jag åt dan innan
förlossningen!




Mammas underbara pojke :)

.. jag ett samtal av min mamma som gråter hysteriskt.. Min första reaktion är att nu har mormor gått bort... Paniken väller över mig.. Men så mellan gråten så säger hon att familjens kelgris Bamse "Basse", är inne hos veterinären för att göra sin sista resa.. Först kommer lättnaden över att det inte är mormor åh sen kommer sorgen över våran vita fluffiga lilla Basse..  Känner hur tårarna rinner ner för kinderna när mamma berättar att han blivit sämre under kvällen..

Jag var ju hos mamma i helgen och träffade honom, då hade han lite hosta.. Nu när dom kom in hade han vätska i lungorna och kring hjärtat.. Det fanns inget att göra, mamma ville inte att han skulle lida!

Basse blev hela 13 år åh han skänkte oss alla massa glädje :) Men mest av allt var han mammas Bebis , ja herregud den där hunden fick precis vad han ville, åh mest av allt kärlek..

Basse kom in i våra liv 2004, då jag hjälpte en gammal vän då han inte riktigt trivdes hemma.. Men han hatade att vara ensam, åh jag jobbade så det funkade inte i längden.. Han bodde hos mig i 3 veckor när mamma sa men vi kan ta honom ett tag här ute.. Åh där blev han kvar..

Han har varit med överallt.. För mamma har aldrig förmått sig att lämna honom mer än enstaka timmar.. Han hade alltid hundvakt..

Vi kommer alla att sakna honom enormt mycket, även hans fullständigt vidriga andedräkt!!

Vila i frid Basse..

..at Bettan :)


Hoppas ni alla får en fin dag :)

.. mig känslomässigt utmattad efter den här karusellturen idag..

Från ingenstans tog det slut.. Från ingenstans kom svar som jag inte var beredd på.. Eller kanske var jag det, kanske har jag lekt lite struts.. Kanske har jag hoppats att jag har haft fel.. Att magkänslan varit galen...


Det började idag med att vi hade en "diskussion" om att vi ses så sällan.. Vi träffas varannan helg och har väl gjort det lite sen slutet av februari.. Visst en lunch mitt i veckan har det oxå varit...  Men så får jag veta att han är nöjd med det här.. Han skickar mig mess om att det är så här det ska vara.. Jag känner verkligen hur allt stannar till.. Jag känner hur luften går ut och tänker jaha, men framtiden då??? Ja den var tydligen så här..

Då började den där känslan krypa fram igen, den som jag känt i magen men strutsat för.. Vem har jag varit för honom...

För mig har han varit han som fått hela magen att pirra.. Han som fått mig att le och vilja känna alla dessa starka fantastiska känslor som finns.. Han som jag pratat om med mina vänner, som jag presenterat för mina vänner.. Han som jag har hoppats ska bli ngt mer..

Men vad har jag varit?? Av alla gulliga mess och det han sagt när vi träffats så borde jag vara super speciell.. Men sen då?? Jag har aldrig träffat ngn av hans vänner.. Han har inte ens frågat mig om jag skulle vilja träffa dom..

Jag känner mig som en smutsig lite hemlighet..  Som ngn han skäms för.. Ja kanske är det så kanske gör han det..


Men iaf när jag blir arg och ifrågasätter det han säger så säger han bara att så är det och han hoppas vi kan vara vänner.. Han dumpar mig som en säck potatis och frågar om vi ska vara vänner..  Åh där står jag frågande, ledsen, förbannad och helt uttömd på känslor...

Sen kommer ett mess där det står att han hade velat se vart det här ledde. Då vänder han på det... Hade han sagt från början jag vill se vart det leder men jag vill ta det lite lugnt.. Då hade jag lyssnat..

Nu är han tyst.. Åh jag sitter med min sorg och saknad.. Åh den är enorm.. Jag överlever jag vet.. Jag har gjort det förr..

Men jag vill inte bara överleva, jag vill väl fan leva någon jävla gång oxå....

.. en lång dag.. Challe skulle söka till idol och vi ställdes oss i kön kl 0750 och vi kom upp till själva registreringen kl 1650... Snacka om köande men vad gör man inte för sina vänner :) Bettan var oxå med.. Snacka om att man fick närkontakt igår... Jävlar va man stod som en sillburk..

yvärr så kom hon inte vidare, enligt juryn som hon träffade så var hon för förkyld för att man skulle höra hennes röst... Fan hon som e så jävla bra!!! Men nästa gång...

Sen kom jag hem och hade myspys kväll med lillfisen, stora fisen var med styvmamma på Lady Gagab ;)

Somnade kl 22 vaknade 0930 :)

Nu ska jag klura ut vad jag ska göra idag!

Emma