Vad är meningen?
Om man har träffat någon som man tycker mycket om och som man är attraherad av, lite förälskad i kanske. Hur säger man det då utan att det ska bli fel? Säger man något så är det kanske inte ömsesidigt och då kan det ju bli väldigt fel. Och helst då om man umgås i samma kretsar. Eller ska man säga det och se hur det blir, det får bära eller brista? Eller är det meningen att man ska gå runt i dagar, månader och kanske år och inte säga något och sen få reda på att det kanske var ömsesidigt och tiden bara runnit iväg och ingen vågat säga något. Hur gör man? Vad gör man?
Vad säger man?
Är meningen med livet att man ska gå runt och inte säga vad man tycker bara för man ska vara rädd för vad den andra tycker och att det kan bli en obehaglig situation? Men om man inte frågar så kan man aldrig få veta och det är väl smällar man får ta? Att gå i ovisshet kan inte vara bra?
En disskution vi har haft på jobbet. Vad tycker du? Rak på sak och sen får man se vad som händer eller ska man vänta och se vad som händer?
//Bettan
Om jag uppskattar någon, dess närhet och kraft, berättar jag det. Behöver inte alls vara så dramatiskt och stort. Känner jag lust eller attraktion förklarar jag det.
Är det inte ömsesidigt? Nehe, vad gör det egentligen, jag får fortfarande njuta av fjärilarna, leenden, glädjen och mysigheten...
Så jag tycker att man ska vara öppen, den andra blir säkert smickrad (i värsta fall) och jag slipper gömma hur jag känner...
Du kan ju vara ärlig till mig direkt :)
Skämta!
JAg tror på ärlighet...Men med de sagt så menar jag inte att de är enkelt att vara de...Men hur ska man annars få veta... Men ibland så ärde ju ömsesidgt...O då var de ju värt de...
Klart man ska va ärlig med dessa känslor.
Jag tror och hoppas att det altid går att lösa det som blir efteråt med att prata om det.
Visst kan man hamna i en situation som inte är ömsesidig, men den kommer man ur fortare om man vet!
Ovisshet kan vara något väldigt jobbigt!
