Ur min bok "Känslan"
Vi sitter bredvid varandra, det är ganska tyst. Så där tyst och underbart det kan vara, att bara sitta bredvid den man känner kärlek till och bara ler, ler både på utsidan och insidan. Efter en stund så hörs ett ljud, en snyftning. Jag vänder på mitt huvud och ser en tår rinna ner för din kind. Jag frågar vad det är ,men du kan inte svara just nu. Jag låter dina tårar rinna och smeker dig på kinden, pussar bort tårarna och säger; Jag lyssnar om du vill prata . Tårarna rinner, en snyftning hörs igen och sen kommer ett ljud, svagt men jag hör det.. Jag trodde aldrig du någonsin skulle säga dom orden till mig, för vi har pratat om det förrut och du har sagt till mig vad det betyder för dig. Det blixtar i mitt hjärta och pulsen slår extra slag, nu har jag fått bekräftelse på det jag inte trodde fanns inom dig. Det du har svårt att visa både för mig och andra.
Var det här bara en dröm eller var det verklighet? Jag öppnar ögonen, lyssnar, ser mig om och undrar är det verklighet eller en dröm? Jag tar min hand sträcker ut den och fångar din, det var ingen dröm, det var verklighet.......
//Bettan
Åhhh...
