Sitter på jobbet..

.. med kaffekoppen och nybakade scones och läser den här artikeln i DN Läs här .. Blev så illa berörd att jag tappade matlusten.. Satt tyst och läste för mig själv, kände nästan hur tårarna började rinna.. Men jag höll tillbaka.. Lägger ner tidningen och tittar på min kollega och så berättar jag för henne.. Ingen av oss kan förstå hur man kan behandla en annan människa så... Ingen av oss kan förstå hur svenska mynsigheter kan vara så lama...

Här behandlas en människa som om han inte vore lika mycket värd som du och jag.. Man kränker honom till den grad att han hamnar på psyket.. I 8 år har han varit sjuk och INGEN tar på sig ngt ansvar, utan alla hänvisar eller skyller på någon annan.

Det finns vittnen som stödjer Safets historia, det finns intyg av läkare som behandlat honom under flera år. Men ändå går försäkringskassan på uppgifter som inte stämmer. Som rasar ihop när man granskar dom.

Jag har själv mått dåligt på jobbet, själv känt mig kränkt. Men jag hade stöd av mina kollegor, jag hade ett stöd av min chef. Jag mådde dock fortfarande dåligt, men jag visste att jag inte var ensam. Jag kan bara tänka mig hur det skulle kännas om jag varit ensam som Safet!

Jag hoppas att Safet för upprättelse, att han får en möjlighet att bygga upp sitt liv igen. Får vara far till sina döttrar som han så gärna vill. För som det ser ut nu har han förlorat sin hustru och han kan inte vara en far till sina barn. Även hans förra hustru och barn är förlorare i det här dom har ju förlorat en viktig medlem i deras familj!

När det gäller den här Rune Andersson som äger Ljungby Maskin så hoppas jag att han ställs tillsvars. Visserligen minns han inte Safet enligt egen utsago men det förstår vi ju alla att han gör. Han ska inte få möjligheten att förstöra flera människors liv, han ska betala för det han gjort! Jag tycker dom ska stänga ljungby Maskin, stäng skiten sälj den till någon som vet hur man är en bra chef som låter människor ha ett värde!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0