Babes on tour or on the run!

Idag har jag varit tvungen att ägna en del åt min arbetsdag till att ringa sjukhus och till polisen för att leta upp våran förymda pappa. Eftersom ingen hade hört från honom sen i fredags och att han inte dök upp på lillebrors bröllop igår så vart vi tillslut oroliga. Så då började jag ringa runt till våra akutmottagningar i sthlm och till och med sjuksköterskerna som kollade upp detta tyckte att jag skulle ringa polisen när dom inte fann honom där. Sagt och gjort efter att lillasyster messat och talat om att nu ringer vi polisen så ringde jag dit.

Först ringde jag 11414 och dom kopplade mig till ledningscentralen och sen kopplades jag till söderort. Pratade med en jättetrevlig polis som lovade att en utredare skulle återkomma till mig inom 2 timmar. 40 minuter senare ringer ytterliggare en supertrevlig polis (han lät snygg ha ha ha).
Medans jag lämnar en anmälan om en försvunnen 56 årig gubbe (pappa) och polisen precis lägger ut efterlysningen så ringer lillasyster och säger att hon fått ett sms med kort och gott "JAG ÄR OK". Så polisen plockade bort efterlysningen och sa att tur att pappa kom tillrätta igen.. Fan va sur jag blev.. Jävla gubbe och oroa oss barn på det här viset eller rättare sagt han mådde ju inte dåligt av det. Frågan är ju om han skulle bli orolig om vi inte svarade när han ringde, troligtvis inte.
Synd jag inte hann lägga på med polisen så pappa själv hade varit tvungen att ringa upp polisen och tagit bort den. För polisen lät inte direkt imponerad när han hörde att pappa inte dykt på sin sons bröllop. Han hade gott kunnat få SKÄMMAS!!!

Det hoppas jag verkligen att min pappa gör skäms alltså....

Jag kommer inte ringa honom så frågan är när vi kommer höras...


Kram Emma