Babes on tour or on the run!

Här kommer fortsättningen på del 1 :)

Ja när jag och Åsa vaknade på morgonen gick vi in till syrran och kollade hur hon mådde.. Hon skrek bara att vi skulle lämna henne ifred, hon hade besök av herr ågren och vill inte tänka på gårdagen *s*.

När klockan närmade sig tre på eftermiddagen så vaknade hon och talade om att hon tänkte inte gå på festivalen en kväll till så enkelt var det bara. Jaha okej det var ju bara att acceptera att hon och Cecilia skulle vara hemma och mysa, så vi valde att åka in själva.

På festival området så träffade vi på gänget från södertälje och stämningen var minst sagt tryckt, jag försökte förklara för Johan att jag ansåg att min syrra betett sig ganska illa men att det rättfärdigade inte att han hade tänkt slå henne. Ja då vart han ju totalt galen och började skrika på mig och sen drog han med en annan polare. Vi fortsatte prata med Jonas och Patrik från samma gäng, sen dök han hundvalpen upp oxå och då var ju Åsa glad. Ja så dom frågade oss om vi ville följa med på efterfest och jag sa med en gång att nej tack med tanke på galningen Johan. Men dom försäkrade att eftersom dom inte bodde i samma rum var det ingen fara och han var inte heller välkommen dit. Efter en stunds övertalning hängde jag och Åsa med till hotellet. När vi kom dit blev vi bjudna på öl, Åsa valde en 10,2 vilket inte är nyttigt kan jag säga *asg*.
Efter en 40-50 minuter börjar någon att banka på dörren helt jälva galen, ja då var det ju den här Johan, vi sa släpp inte in honom. Jo men vi måste svarar då dom där små morsgrisarna då, herregud snacka om att inte ha någon stake....
In kommer den här Johan och börjar skrika och ha sig, sen sätter han sig på sängen och stirrar på mig som om att jag vore helt galen, när det snarare var han som inte hade en enda jävla häst i hagen. Han är så arg och vi försöker tala om att vi vill gå därirfrån men ingen får gå. Utan vi ska prata, vilket jag bara vägrar.. Trodde först att jag skulle totalt bryta ihop eftersom jag en gång i tiden var tillsammans med ett psykbryt som skulle slåss, inte roligt och träffa på likadana idioter igen.
Försöker få kontakt med Åsa men hon har ju hunnit bli bra packad och 10 minuter senare sover hon. Jag ville ju bara gå hem men skulle ju aldrig bara lämnat henne där. Så jag sätter mig i en fotölj och småpratar lite med Patrik samtidigt som jag har Johan som råstirrar på mig.
Efter en stund lägger sig Johan ner på sängen och somnar och sen somnar även Patrik på sängen så där sitter jag och tittar på 4 ras som sover, hundvalpen sov ju bredvid Åsa.
Försöker få kontakt med Åsa men inget svar och eftersom jag var livrädd att väcka Johan vågade jag knappt närma mig sängen. Efter en stund rör Åsa på sig och sätter sig upp, jag säger ska vi åka hem?? Hon svarar inte utan går istället mot garderoben, öppnar dörren går in och sätter sig, tyst stänger hon dörren omkring sig. Jag sitter och ser nog mest förvirrad ut, vad fan håller hon på med? Efter 10 minuter kommer hon ut, lägger sig på sängen och somnar igen.. Jaha vad fan hände där?? Efter ytterliggare 40 minuter så får jag liv i henne och säger vi måste gå, han sover så nu är det ok. Tysta smyger vi ut från hotellet och springer mot bussen, vi är helt tysta, tills vi kommer till busshållplatsen för där andas vi äntligen ut. Åsa har ju haft turen att vara full och slippa det mesta men jag kände nu verkligen hur rädd jag varit.. Ja vi borde som sagt aldrig följt med.. Lätt att vara efterklok!

Sen kom hem vi hem, smög tysta in i stugan och sova iaf ett par timmar innan det var dags att åka till sthlm igen..

Emma