Det kryper i kroppen...
Kom hem från syster på eftermiddagen, och tog tag i en uppgift som jag dragit ut på för det har verkat så stort.. Vigselprogammen är nu klara, det tog mig inte alls lång tid, det var ju skrivaren som jobbade *ler*..
Nu ska jag krypa upp i soffan, dricka vatten och låta telefonen fortsätta vara på ljudlöst... Svarar bara på det som verkar vara intressant =)
Emma
Förstår att det är jobbigt med ångesten, har ju tyvärr också haft det en längre tid. Det som är jobbigt är att man inte vet vilken dag det är när man vaknar. Ska man få en dag som är rätt behaglig eller knackar ångesten på dörren??? Sen vet man ju aldrig hur länge man ska behöva dras med detta tillstånd som påverkar livet i rätt stor utsträckning. Krya på dig och tveka aldrig att slå en signal (oavsett tidpunkt på dygnet) om du behöver prata av dig. Kram på dig i soffan
Hej min underbara vän!! Jag vet att jag kan ringa dig dygnet runt, åh det är en trygghet ska du veta i stora mått.
Jag är inte van med denna ångest, jag är ju sån att jag trycker bort allt och låtsats att allt är bra. Men nu har det kommit upp till ytan och för första gången på många år så låter jag mig själv må så här dåligt.
Jag längtar till lördag min så att vi kan umgås och äta gott med våra vänner.. Både Nemo och Dirty Santa kommer som det ser ut nu..
Kramis
