Jag får väl erkänna...
.. att jag ljugit...
Jag har ju sagt till Andreas att jag fått reda på var han bodde, och därför kunde kontakta hans fru hela tiden.. Nja det var kanske inte så.. Den hala ålen hade ju sopat igen vart enda spår efter sig själv.. Så jag gjorde exakt som honom jag ljög mig alldels blå och han gick på det.. Det var ju för att jag sa att jag skulle ringa henne som han erkände allt.. Men hade han haft is i magen och väntat ut mig hade han märkt att jag inte hade kunnat göra nått.. Visserligen hade jag en kompis som förr eller senare hade kunnat ta reda på det men nu behövdes det ju inte eftersom han erkände själv =)
Så hans rädsla att jag skulle stå på dörrtrappan var helt obefogad... Fast jag ska erkänna att jag har inte dåligt samvete för att jag ljög om det..
Kände att jag ville vara ärlig mot er som läser och stöttat mig i det här..
Just nu är jag hos syster och vilar upp mig.. Badar i poolen och bara har det så skönt..
Har planerat in en tjejmiddag och jag har lyckats bjuda in 10 stycken tjejer och då finns det faktiskt ett par fler som jag skulle vilja ha där, men det får liksom inte plats..
Nej nu ska vi snart grilla, det ska bli så gott..
Emma
hejsan! nu kör jag frågestund i min blogg, var gärna med och fråga något, svarar på allt! ha det bra, kram
http://gulljulls.blogg.se
Jag mår efter omständigheterna bra... Jag hade ju sagt åt honom att jag inte ville att han skulle höra av sig till mig... Men de höll inte... Jag har träffat honom igår...o pratat med honom idag... De är jobbigt och han vet hur han påverkar mig...
Men samtidigt så vet jag vad jag vill...O jag vet att de inte leder till något att vi är tillsammans under de förhållanden som var...O vi är inte tillsammans...
Kvällarna är tunga o jobbiga...Men jag känner mig faktiskt stark... Jag har bestämt mig. Om han vill ha mig så får han ge mig allt!!! Precis allt!
De är ju inte bara mig de handlar om...Min dotter tycker de är fruktansvärt jobbigt också... Hon älskar ju honom... Verkligen!!! Hon har tytt sig så mkt till honom..o han har gett henne den uppmärksamhet som hon verkligen har behövt... Den hon saknat från sin pappa...Så detta beslut har inte varit enkelt...
Men jag vet att de är de rätta... O jag har sorg, men jag fortsätter leva... Jag har inte deppat ihop o gömt mig denna gång... Jag står på mina fötter o känner mig stabil... Även om hjärtat värker o saknaden är enorm...
De jag gått igenom de sista åren har faktiskt stärkt mig... Att ta sig igenom depression o ångest, att lära känna minsta skrymsle i mig själv har gett mig en trygghet i mitt inre som är enorm...Något som jag värdesätter otroligt mkt nu...
O de säger jag bara Emma... Gör du de också...Ta nu vara på de du går igenom... Rannsaka ditt liv o vem du är o vad du vill... Så ska du se att allt kommer att räta upp sig... Då spelar de ingen roll vem som sårar dig eller lurar dig...för du kommer att veta vad som är du o vad som är din styrka...Du kommer att veta att du klarar dig... Du kommer att veta vad som är viktigast o du kommer att veta vad du klarar av...
Tänkte faktiskt igår på dig... Konstigt att du fått en sådan plats i mitt liv...Jag har aldrig sett dig men de känns ändå som att jag känner dig... O jag hade önskat att jag funnits där för dig...För jag vet vad du går igenom o de känns som att de jag skriver inte kan hjälpa dig nog... Men du ska veta att jag är glad att du har dina vänner o din familj... För de betyder sååå otroligt mkt...
Kram på dig nu...O se till att ta vara på dig
Tack så mycket för inbjudan.. hmm
