God morgon...
Att man kan bete sig så är helt otroligt.. Visst om personen nu bestämt sig för att jag är den skyldiga den som startat alltihop får det vara så.. Jag vet vad jag gjort och inte gjort..
Jag har inte medverkat.. Jag sa från början blanda inte in mig.. Till och med efter jag har fått rätt mycket skit i ansiktet, så höll jag personen om ryggen.. Kanske inte borde gjort, kanske borde släppt allt eftersom jag ändå får skit..
Nej det skulle jag inte för det är inte jag.. Skulle inte kunna se mig själv i spegeln efter det..
Min mage har fan helt och hållet lagt av nu.. Stress och oro gör ingen nytta med min trasiga mage...
Men men en ny dag lär det ju iaf bli ;)
Vad handlar det om då? :(
Tjaa, det är lite svårt att veta exakt vad detta handlar om (skitsnack? brott? någonting annat?) och därmed svårt att veta om hämnd är något jag skulle överväga. Dock försöker jag att leva så "sant" som möjligt och i detta inkluderas att försöka undvika hämnd så gott jag bara kan. Hämndtankar är fullt naturliga, men att agera ut på dem leder sällan till något gott och i slutänden får man ofta- om man är en s.k. normalempatisk person- dåligt samvete & därigenom också sämre självkänsla. Alltså: dåligt både för personen man hämnas på, och sig själv. Så rent spontant skulle jag säga att nej, du ska inte hämnas. Ta det som en vuxen kvinna (vet iofs inte hur gammal du är haha), bit i det sura äpplet... konfrontera personen om du kan och säg hur ledsen & arg hans eller hennes beteende gjort dig, men strunta i att hämnas. Då bevisar du att du inte sänker dig till den infantiles nivå.
