Ibland blir....

... det för mycket av allt..


Jag har en vän från långt tillbaka som varit sjuk i 18 månader, dom har ännu inte hittat vad som är felet.. Men hon har rasat 16 kilo i vikt.. Hon är så smal så benen syns.. Men magen är svullen. Hon har ont, hon e trött..
Nu när hon var hos doktorn sist och dom tog prover var dom så dåliga att dom la in henne.. Ännu vet vi inget.. Jag har en rädsla i magen, en stor klump som jag inte kan hantera..  Vet att jag borde åka till henne.. Vi har gått igenom så mycket tillsammans under dom 28-29 åren vi känt varandra..  Vad säger man och vad gör man???

Mormor är sjuk efter sin hjärnblödning.. 

En vän från inte så långt tillbaka har förlorat en nära.. Jag läser om hennes sorg, skulle vilja berätta hur ledsen jag är för hennes skull.. Men jag vet att hon inte är ensam..

Sen har vi den där goa vännen som idag på fikat berättar att hon har hudcancer.. Det gör faktiskt ont bara jag tänker på det... Inte för att jag inte vet att hon inte klarar av det här.. För det gör hon, den här kvinnan är stark som en oxe och envis som en åsna.. Men för att det är hon, för att det är en människa som utstått så mycket på så kort tid..  Dom vet ännu inte hela bilden , alla provresultat har inte kommit tillbaka.. Men jag finns här i vått och torrt..


Livet är inte rättvist...

Emma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0