Babes on tour or on the run!

Om det är så att du som granne är intresserad av att ta reda på vad som händer i mitt liv är du mer än välkommen att komma till mig och fråga istället för att diskutera det med andra! Jag lovar att jag kan återge mitt liv bra mycket bättre än vad ni kan!!

Ni kanske ska tänka på att kolla er över axeln när ni pratar för det kanske står någon där och hör erat skvaller, eller när ni pratar med någon kanske ni ska tänka på vem ni pratar med! Jag skulle kunna gå till er som pratat och fråga vad i helvete ni har med mitt liv att göra, men med tanke på hur förbannad jag är så är det absolut ingen bra ide!

Innan ni öppnar eran mun kanske ni ska ta reda på sanningen bakom saker och ting! Eller ännu bättre skapa er ett eget liv så slipper ni bry er om mitt!!

Min dörr står öppen om ni vill komma och diskutera och lägga en åsikt! För det måste ju vara mer intressant att höra saker från föremålet än från någon som troligtvis inte har en susning om sanningen!!


Emma

Nu ska jag ut och springa en runda, vi får se hur långt det blir. Har haft fullt upp på morgonen, möte och annat.

Så var det dax att jobba tre nätter igen, hm. Tiden bara rinner iväg , tyckte inte det var länge sedan jag jobbade långvecka. Men efter måndag är jag ju ledig 9 dygn som vanligt. *ler*

Ha en trevlig helg alla där ute.

//Bettan

...säger han till  mig är det den leken du vill leka.. När jag ser hans blick så känner jag hur osäker jag blir..  Vågar jag leka den leken?? Jag skakar på huvudet och säger nej, samtidigt undrar jag om han såg mina rodnande kinder.. *fnissar*

Som han säger med glimten i ögat har du gett dig in i leken får du leken tåla... *skrattar*

Emma :)

Nu har jag varti ute och gått. Jag gick från mig till Gullmarsplan , det tog nästan precis två timmar. Tog jätte mycket fina kort, lägger ut dom senare. Jag gick in på Globen och åt lunch, det blev en Hälsotallrik med massa gott på och ett glas vatten. Jag var så himla svettig så jag gick in på H&M och köpte mig en ny tröja så jag kunde byta. (kunde faktiskt ha tagit med en tröja som ombyte, men så lång tänkte jag inte*ler*).
Tog sen bussen hem från Gullmarsplan. Det var så skönt, solen sken och fåglarna kvittrade.

Ska hem till en vän ikväll och snacka lite "skit" och bara ha trevligt.

//Bettan

.. åh jag har njutit av varje sms.. När han skriver att han blir galen, men ändå inte kan be mig sluta.. Så ler jag och skickar ett till..

Så nu kryper jag ner i sängen med ett leende och lägger huvudet på kudden och sluter ögonen...

Emma

frustrerad idag...

Emma

.. att darra, nej istället skakar han hela min kropp.. Jag känner inga smekande händer på min kropp utan snarare som inre slag över hela bröstet.. Jag känner mig inte tillfredsställd när han lugnar ner sig bara extremt mörbultad..

Det är en jävla skillnad på Byggare Bob och Byggare Bob´s förkylning vill jag säga...


Det roliga är att jag just nu får sms från honom att han fortfarande är sjuk och att jag borde tycka synd om honom... Ja ja jag smeker hans Ego samtidigt som hans förkylning slår sönder lungorna på mig.. *skrattar*

Så om du läser det här Byggare Bob kanske du kan tycka lite synd om mig oxå ;)

Emma

..måste vara det dummaste plagg man kommit på.. Åh ännu dummare är ju jag som lyckas prångla på mig ett par för att alltid upptäcka halvvägs till jobbet att det är ytterst obehagligt med detta "snöre" mellan skinkorna..

Sen då när man jobbar långpass och lyckas göra det och vet att man måste ha på sig skiten till iaf halv elva ikväll gör inte saken bättre..

Så idag kommer jag vara på ett ytterst obehagligt humör hela dagen för att jag har ett snöre mellan skinkorna ;)

Emma

Stegtävling: 23010

Finns det något bättre än att vakna upp till att solen skiner in genom fönstret, helt underbart..

Idag kl 12.00 kommer det en kille hit som ska putsa alla mina fönster i lägenheten. Så nu måste jag plocka undan allt som står på fönsterbrädan och ta ner gardinerna. Vilken tur att solen skiner idag , för med nyputsade fönster , nytvättade gardiner så känns det som våren är så nära.

//Bettan

Jag har tre syskon, en storebror 2 år äldre än mig, en lillesyster 4 år yngre än mig. Sen har jag min älskade lillebror han är 15 år yngre än mig och har en annan pappa. Ja, den som blev min "pappa" i alla år. Och jag ser honom än i dag som min pappa.

Min mamma separerade från min pappa, jag tror jag var runt fyra år. Nu fyller jag snart 43, jippie. Sen träffade jag min pappa några gånger. Tiden gick och vi sågs och hördes inte. När jag sen träffade mina barns pappa så tog jag upp kontakten igen med min riktiga pappa. Vi träffades igen 1986 och jag träffade mina två nya syskon, en kille och tjej. Vi sågs några gånger sen blev det inte mycket mer, det var 1986.
 
Nu 2009 har vi funnit varandra igen och det är pga att min lillesyster hittade våran bror på Facebook.
Det känns helt fantastiskt men också jätte omtumlande, det finns så mycket frågor men kanske inte svar på allt men det gör inte så mycket utan huvudsaken vi nu håller kontakten med varandra. Min syster ooch hennes familj har redan träffat dom. Hon sa att det var som dom pratat med varandra i alla år.

Jag har mailat med min bror och syster, det känns helt underbart. Och nu även pratat med min riktiga pappa i telefonen.

Vi får ta en dag i taget och se hur det går men jag hoppas att vi till slut kan träffas allihopa och ha det riktigt bra tillsammans. Som en enda stor familj, igen...

//Bettan

Idag när jag gick till jobbet så ringde mobiltelefonen.

-Hej, Janne här.

-Ok, Janne? Det gick miljoner tankar i mitt huvud, vad, hur och när har jag träffat någon som heter Janne?

-Ja, känner du igen rösten?`

-Nej, hm , tankarna far iväg igen.....

-Det är din "PAPPA" Janne..

- Jag höll på att få en hjärtinfarkt, vi har inte pratat med varandra sedan 1986.( Jag ska berätta sen hur vi fick upp kontakten igen. )

Jag blev helt ställd, jag var på väg till jobbet och så ringer min pappa som jag inte pratat med sedan 1986?
Hur förvirrad kan man bli? Vi pratade en stund men eftersom jag skulle till jobbet så bestämde vi att jag skulle ringa honom imorgon efter kl 20.00. Det kändes jätte bra att prata med honom  men jag erkänner att jag känner mig lätt förvirrad det finns ju hur mycket frågor och tankar som helst..

Jag känner mig jätte förvirrad men det är också en helt underbar känsla.  

//Bettan

Mister man en, står det tusen åter.
Kysser man en, står det tusen och gråter.


//Bettan

... förstår att det gör ont i mig..

Jag svarar honom att det är ett ständigt illamående, tårar i ögonvrån... Lika lätt som jag har till skratt i normala fall har jag nu till tårar..

Emma

..försvinner den? När kan jag bli jag igen? När försvinner saknaden?

Nu kommer andra dagens tårar, jag har hållt på mig idag och försökt fokusera på bra och roliga saker, nu har jag tappat dom.. Nu orkar jag  inte ens försöka längre..

Längtar hem men ändå inte.. Hemma är tystnaden så total, men oxå en vrå för mig att släppa ut alla känslor som finns i kroppen...

Emma

..för att livet inte kan få vara bra.. Jag vill bara kasta sönder varenda tallrik, bara få slå nått hårt.. Jag vill att smärtan försvinner nu på en gång.. Jag vill inte känna den här sorgen mer, jag vill inte gråta mer..

Jag vet att det tar tid, att det knappt gått en dag sen vi sa nu är det slut.... Men jag struntar i det, jag vill att det ska försvinna nu..

Jag vill att han ska torka tårarna, att han ska krama mig, viska det blir bra gumman...

Snälla få det att sluta...

Emma

.. ska nämna Stefan på bloggen :) Så att han känner att han får läsa om sig själv!! Tack till dig Stefan som har lyssnat på mina tårar och min sorg..

Emma

... men ändå bästa natten i hans liv... Han säger det med tårarna rinnande ner för kinderna, han säger det viskande som om att ingen annan ska höra det som handlar om oss..

När han kom klarade jag inte av att möta hans blick, jag visste att gjorde jag det skulle jag bryta ihop innan vi ens kommit upp till mig. När vi åker hissen står han nära, jag försöker prata, jag kommer inte ens ihåg om jag fick fram nått vettigt.. När vi kommer in till mig sätter jag mig i soffan, han kommer och sätter sig bredvid mig, ger mig en kram och puss... Jag kommer inte ihåg men jag tror att jag bröt ihop första gången då.. Han kramar mig, pussar på mig och berättar hur ledsen han varit under dagen..
När jag tittar på honom ser jag hur sliten han ser ut, jag har aldrig sett honom så trött, han har nästan skägg... Han ser så annorlunda ut.. Men det värsta är smärtan i hans ögon, jag undrar om han såg min smärta eller om han bara upplevde den...

Efter ett tag sitter vi faktiskt och pratar om tiden som varit, vi skrattar lite åt minnena och att vi dessutom upplevt vissa saker exakt likadant.. Som att han faktiskt oxå kände efter våran första ensamma dejt att det var stelt, precis som jag upplevde.. Men sen kommer tårarna igen, när han första gången innför mig gråter känns det som att jag ska gå i tusen bitar...
Han säger att han inte vill eller kommer sova i natt, han vill inte att den här natten ska ta slut, åh det vill inte jag heller, men jag säger att vi går och lägger oss iaf, du behöver vila som ska jobba imorgon..
Vi kryper ner i sängen, helt plötsligt kommer jag på att jag har ju bara för några dagar sen döpt om honom i min mobil åh att jag nu måste ta bort det.. Då kom tårarna igen, han frågar vad det är åh jag säger att jag vill inte radera namnet i min mobil.. När han frågar vad jag döpt honom till svarar jag Lilla Hjärtat, då hör jag hur han gråter...

Jag kysser honom som för att ta bort allt det onda, helt plötsligt är vi där insvepta i någonslags tårfylld passion.. Han frågar flera gånger om jag verkligen vill, för han förstår om jag inte vill eller kan.. Jag frågar vill inte du? Jo jag trodde inte jag skulle klara det, men jag vill verkligen.. Åh jag svarar inte utan kysser honom ännu hårdare och sen ger jag honom svaret viskande jag vill oxå... Det är en härlig känsla att känna hans händer på min kropp, hans kyssar på mina läppar, samtidigt som jag tror att jag ska bryta ihop.. Jag tror att jag hör honom snyfta till ett par gånger känner att min gråt sitter i halsen, men jag ger mig hän till det jag vet att vi kan njuta av tillsammans.. När njutningen är som störst, då bryter jag ihop, då kom tårarna allt.. Som om kroppen visste att det här är din absolut sista gång...

Efteråt ligger jag bara och skakar, vet inte vart jag ska ta vägen, vet bara att känslan som är i kroppen gör så ont att jag inte vet hur jag ska hantera den..

Nu när jag sitter här och skriver så känner jag hans doft från hela min säng...  När jag tar upp händerna för att torka tårarna så känner jag doften från honom i mina händer.. Jag känner hur jag borrar in hela mitt ansikte i händerna bara för att få dra in doften av honom..

Han säger till mig att jag har fått se nått som ingen har fått sett på många många år, han menar alla dessa tårar som han fällt under kvällen , natten och morgontimmarna... Han säger att han inte känt så här för någon på flera år, åh jag kan ärligt säga att det var länge längre sen jag upplevde så här starka känslor för någon..


Vi bestämmer att vi ska ses igen, när smärtan är borta och vi kan hantera den sorg vi i dag inte klarar av... Men frågan är om vi kommer klara det.. Just nu känns det inte som det finns någon ände på sorgen.. Han vill att vi ska kunna vara vänner och ha kontakt, han vill inte förlora mig helt... För ett par dagar sen sa jag till Mette, aldrig att jag klarar av att vara hans vän, men jag vill inte heller förlora honom helt. Men just idag kan jag inte vara hans vän men det kommer nog... Vi ska försöka att inte skicka långa, jobbiga mess, vi ska försöka  att låta varandra vara ett tag.. Frågan är klarar vi det??

När hans klocka ringde imorse, ja då kom tårarna hos oss båda, vi klamrade oss fast vid dom där sista minutrarna som drogs ut till en timme.. Jag kommer ihåg att jag sa att han skulle stanna, att jag inte klarade av att han skulle gå.. Att jag inte ville förlora honom.. Han svarade inte på det, kan kanske bero på att han grät...
Han säger till mig med viskande ord, jag kommer aldrig glömma den här natten, jag kommer aldrig glömma dig.. Då är det jag som gråter till svar.. Vad jag inte berättar för honom är att jag tänkte säga dom exakta orden när han hann säga dom först..
När vi kliver upp ur sängen bestämmer jag mig för ngt som jag hade sagt till mig själv, nej han ska inte få läsa om all denna sorg.. Men jag ändrar mig och hämtar ett litet kort med blogg adressen på.. Jag ger honom det och säger om du vill läsa om hur jag upplevt den här tiden så kan du göra det.. 

Vi står i hallen länge, varje gång han ska gå så drar han mig in till sig.. Ingen av oss vill att han ska gå, att tiden ska ta slut.. Sen säger han det känns som vi hörs senare idag, jag kan bara nicka... Sen säger jag hör av dig när du kommit hem... När han går klarar jag inte av att titta på honom, när jag har låst dörren går jag in till min säng.. Men jag kommer inte fram, precis i dörren viker sig benen och jag finner mig själv sittandes hållande i dörrkarmen och gråter.. Jag vet inte hur länge jag sitter där, vet inte hur jag kommer upp men till slut ligger jag här i min varma säng  och gråter...

Lilla Hjärtat jag kommer aldrig glömma den här natten, dig eller något av det som hänt under dom 3 månader som gått sen vi träffades första gången.. Du är en av dom mest underbara män jag någonsin träffat... Åh om du förstod vad du betyder för mig , hur mycket jag längtar efter dig.. Saknaden som infann sig bara sekunder efter du gått..
Puss puss Lilla Hjärtat...

Emma

.. kommer säga att jag är galen.. Men då får ni tycka det, för jag gör det som kommer kännas bäst i det långa loppet för mig.
Han vill träffa mig och jag vill träffa honom, jag vill  ge honom en lång kram, tala om hur mycket han betyder och verkligen känna att jag säger Hej Då ..
Visst kanske kommer vi ha kontakt men jag tror nog att jag själv känner att nu orkar jag inte mer. Jag känner att energin har runnit ur mig tillsammans med tårarna, jag vet att tårarna inte är slut än, men jag vet att jag kommer inte orka ha det så här hela tiden.

Jag vaknade i natt vid 3 av att jag kände doften av honom, åh för ett ögonblick trodde jag att han var hos mig.. Men det var kudden han sovit på som luktade honom.. Jag låg med den i famnen och borrade in näsan i den när jag vaknade... Då brast allt, jag trodde aldrig jag skulle sluta skaka, trodde aldrig tårarna skulle sluta rinna.. Men när jag slog upp ögonen igen var klockan fem över halv fyra.. Jag hade somnat till en liten stund, jag grät inte när jag vaknade, jag bara låg och stirrade rakt fram hade ingen ork kvar..

Kunde inte somna om, sista gången jag tittade på klockan var hon 10 i sju.. När jag sen vaknade var klockan halv åtta...

Så ikväll efter halv tio kommer han, jag är ju inte hemma innan eftersom jag jobbar..

Imorgon har jag tagit semester så att jag bara kan få ta det lugnt, sova, gråta, sova och kanske gå upp.. Min underbara Anna vill att vi kanske ska fika, ja åh det hoppas jag verkligen att jag har ork till...

Sen ska jag träffa Mette imorgon oxå för lite saker.. Åh Mette du ska veta att tack för igår kväll, du var en räddande ängel, som tog hand om mig där efter jobbet.. Du lyssnade, du tröstade och du kramade.. Åh du vet att jag kommer ge 150% i det vi håller på med och att det kommer vara min livlina ur detta!!

Kram Emma